Resan började den 10 juli 2015 med att jag slängde ut en fråga i vårt grabbgäng om någon ville hänga med på en sväng runt pölen.

– Vi cyklar runt sjön sa dom, det blir roligt sa dom.

Fredrik var först att hänga på efter nästan 4 timmars betänketid. Att han inte skulle få mer än 25-30 mil i benen innan rundan trodde han nog inte då. Vid ett senare tillfälle anslöt även Andreas till vårt påhitt.

Min dag började med uppstigning vid 06 då M & K brukar vakna då. Vid 11 snåret kom Sofia hem från jobbet och jag kunde börja packa in allt i bilen, valde att plocka loss hjulen för att slippa hänga cykeln i bak på bilen. Avresan skedde vid 12 efter ett kramkalas med mina tjejer.

Kom fram till Motala runt 14.30 och fick en bra parkering vid järnvägsstationen, nära till mitt boende och till starten vid torget. Tog omgående kontakt med Jonas som redan var på plats i det stora tältet. Hämtade ut min nummerlapp och klev sedan in i ett hav av taggade och shoppingsugna cyklister. Det var minsann ingen brist på saker att köpa i tältet. Jonas hittades enkelt och efter en stund i tältet så styrde vi kosan mot en närbelägen restaurang för att ladda med dyr pasta och vatten. Jonas hade varit en klippa och lagt beslag på ett klistermärke åt mig som nu pryder min cykel.

Efter maten så gick jag och hämtade min väska och gick till mitt boende för att få lite sömn innan vårt start 22.32. Tyvärr fick jag dela rum med ett gäng som skulle starta från kl 04 och framåt så det blev si och så med sömnen där. Vid 21 så gick jag och käkade ett par mackor och lite yoghurt för att slippa bli hungrig under de första milen. Efter det så gick jag till bilen och packade ut cykel och gjorde allt klart för start, tre bilar bort stod Andreas och Fredrik och gjorde sig redo efter att ha kommit till Motala under kvällen.

Strax innan starten av Vätternrundan 2016.

Väl i startfållan så gör sig verkligheten påmind och pulsen ökar något, men nu finns det inget återvändo.

Det är med spänning som vi följer efter motorcykeln ut ur Motala och vi ska nu försöka hitta vårt eget tempo för att få resan runt att fungera. Efter några mil så kommer en grupp med snabbare cyklister och passerar och här ser Andreas sin möjlighet till en snabb runda och sticker iväg, Andreas rullar senare in på 10.03 på sin första runda vilket jag ser som ett grymt resultat.

Jag och Fredrik fortsätter att beta av mil efter mil i natten, vi kommer ikapp cyklister som håller lite lägre tempo än oss och vi väljer vid dessa tillfällen att bara trampa förbi och hoppas att det ska dyka upp ett gäng som passar vår fart. Någonstans mellan Ödeshög och Gränna så kommer vi ikapp ett gäng med cyklister som vi väljer att slå följe med, är osäker på hur stor gruppen är då jag väljer att lägga mig bakom en grabb med bra lampa då mitt batteri tyckte att det var dags att ge upp. Till nästa år ska jag se till att ha en bra lampa som klarar natten på ett batteri. Strax innan Gränna splittras gruppen då tre av cyklisterna väljer att ta en paus. Vi passerar Gränna utan några incidenter på kullerstenarna.

När vi kommer till Ölmstad så väljer vi att hoppa den depån för att spara lite tid och istället sikta på depån i Jönköping, det sket sig kan man lugnt säga då det smäller till i mitt bakhjul ett par hundra meter efter cirkulationen i Ölmstad. Resultatet? En trasig eker! Med en enorm besvikelse inombords och med tankarna på att tvingas bryta så går vi tillbaka till depån för att se om det går att lösa eller om min resa är över. Till min stora glädje så har gubbarna i servicetältet en… EN! eker kvar i min längd. Efter ungefär en timma från haveriet så är vi äntligen på väg mot Jönköping. Så till nästa år kommer jag att köpa ett par ekrar innan rundan och tejpa fast på ramen, den extra vikten kan jag leva med om det innebär att jag kommer få fortsätta. En jäkla tur att ekern brast där och inte mellan två depåer som hade resulterat i ett promenad på ett par mil.

Väl framme i Jönköping så letar vi rätt på lite mat och tvingar oss själv att sitta vid ett bort och äta, vi hade som mål att inte sitta ner på annat än sadeln, vi gjorde måltiden kort och effektiv innan vi drog vidare. Mjölken smakade väldigt gott bland all sportdryck. Regnet hade inte visat sig än och det var vi mer än nöjda med, glädjen blev dock kort efter Jönköping då vätan kommer när vi nådde toppen av backen i Bankeryd.

I höjd med Fagerhult så ÖSREGNADE det och jag gjorde rundans enda pissepaus innan resan gick vidare. Fredrik sa i samband med depån att jag fick cykla iväg själv om jag ville, jag sa att vi skulle cykla ihop men att jag skulle vänta in honom om det blev så att jag var snabbare. Vid Baskarp så släppte Fredrik och strax innan Hjo stannade jag och väntade in honom. =) Jag visste inte riktigt vart jag hade honom då det var flera andra cyklister som hade köpt samma orangea jacka i Motala. På platsen där jag väntade in honom så låg lillebror och sov i bak i sin bil, han hade erbjudit sig att hjälpa till om det behövdes och då passade denna platsen ganska bra. Valde inte att byta några kläder då jag inte frös i de jag hade, tog enbart de tre ”ful-Mars” från Lidl som låg i väskan. När min förlorade vän hade kommit fram så hade han den tråkiga nyheten med sig att han skulle bryta loppet i Hjo, så från denna plats så började den riktiga resan med pannbenet som enda sällskap. Depån i Hjo avklarades snabbt och jag struntade i maten då hungern inte var något problem och orken fanns ändå.

Vägen till Karlsborg var den tuffaste på hela rundan då jag tidvis brottades med tanken att också bryta, när jag väl kom till Mölltorp så hade jag torkat till och kände vittringen av depån i Karlsborg. Väl framme så gjorde jag precis som i de andra depåerna, höll mig på benen och i rörelse. Fyllde på flaskorna, käkade en bulle tror jag och en ”ful-Mars”. Här tog jag beslutet att jag skulle in i mål, bryta skulle jag inte göra frivilligt. På armen hade jag mitt pärlarmband som M gjort åt mig och detta använde jag som booster när det kändes jobbigt! Jag skulle komma hem med en medalj för att visa tjejerna att jag klarat av utmaningen.

Genom skogarna i Tiveden så gnuggar jag bara på och tar ibland rygg på långsammare cyklister bara för att få vila skallen lite och sedan jobba förbi och vidare mot Motala. Det är med en viss glädje som jag svänger av väg 49 och cyklar mot Hammarsundet, nu är det bara nedförsbacke till Målet. =)

Efter bron i Hammarsundet rullar jag in i depån med känslan av en massa svett i ögonen då jag ser lite suddigt, sköljer ögonen och känner en viss bättring. Väl i mål inser jag att det suddiga inte är svett utan trötthet. Förstår varför det finns en sextimmars regel mot bilkörning. Efter depån så rullar allt bara på och känslan av att jag kommer klara det kommer smygande. Backen i Medevi passeras utan problem även om det inte går så fort. När jag närmar mig Motala så kommer en ”SUB” grupp och blåser förbi och jag känner att det finns energi kvar. Trampar på och håller nästa ”SUB” grupp bakom mig hela vägen in i mål.

Det är med stolthet som jag passerar mållinjen och tar emot min första medalj.

Första medaljen från Vätternrundan.

Efter målgång ringer jag Sofia och känner hur glädjetårarna kommer, nu är det bara duscha som gäller och sedan en lugn färd hem med Mamma som privatchaufför.

Vi ses igen nästa år… nu är det Vasaloppet som gäller!