Ännu en Vätternrunda är lagd till historien. Denna gång hade Andreas redan innan sagt att han skulle stå över, istället fick jag sällskap av Emil som skulle göra sin första runda och sin andra del i En Svensk Klassiker. Självklart skulle Fredrik ”HalvaVättern2016″ Johansson göra ett andra försök runt pölen.

Vädret ser på förhand ut att bli idealiskt, även om vi möttes av ett skyfall utan ände när vi närmade oss Motala, och vilket väder det sedan blev. Vissa rutinerade rävar påstod att det var det bästa någonsin. Nästan vindstilla, molnigt och inget regn.

Jag hade sett till att få samma fina boende som jag hade första året, nära starten och trevligt folk som ansvarade för lokalerna. Detta året hade vi även fått ett eget rum istället för att dela med andra cyklister som inte startade i närheten av vår tid. Så jag och Emil var nöjda när vi tog vår sovstund på eftermiddagen/kvällen. Vart hade Fredrik tagit vägen? Vi vet inte om det var hans gigantiska träningsmängd eller det faktum att hans fru blev sjuk strax innan avresa som gjorde att han stannade hemma, vi hoppas att det var det senare. 😉

Detta året gick det betydligt lugnare ut ur Motala, osäker på om det var gruppens eller elcyklisternas (som lotsade oss ut ur stan) förtjänst.

Vi hamnar bakom ett gäng cyklister i samma startgrupp som efter några kilometer ökar farten och lämnar oss bakom, vi vet sedan innan att det är lätt att bränna krutet för tidigt. Efter ett par kommer ett större gäng cyklister ikapp oss och vi lägger oss längst bak i svansen för att få en mer energismart resa. När vi når Ödeshög så går gruppen in i depån för att fylla på bränsle och tömma blåsor, vi hänger på och gör ett snabbt stopp för att få en bra placering bakom gruppen och slippa dansa längst bak i svansen. Vet att detta inte uppskattas av alla men är ändå en del i resan runt Vättern. I denna depån ser även Emil två av de som satte av i full fart strax efter starten, dom satt tydligen ganska utslagna vid en vägg. Så kan det gå om det går för fort.

Vi är nu placerade först bakom gruppen och får en betydligt trevligare resa mot Jönköping jämfört med att vara längre bak i svansen. Strax innan Ölmstad får dock någon i gruppen bekymmer med cykeln och resten av gänget stannar och inväntar denna person, detta gör att vi väljer att trampa vidare utan någon framför oss.

Väl i Jönköping så kliver vi in i matsalen och käkar lite köttbullar och mos innan det bär vidare mot Hjo. Moset var väldigt vattnigt så jag nöjde mig med köttbullarna och en energibar. Nästa depå blev redan i Fagerhult och jag minns faktiskt inte varför vi stannade där, jag fick å andra sidan träffa min kollega Tomas där som startade ett par timmar innan oss.

Sedan är det bara ett enda långt gnuggande på sadeln. Vi är ganska jämna i vår cykling och det känns bra, det som sinkade mig lite var min ena fot som spökar. Vi gör ett snabbt stopp i Hjo, Karlsborg och Hammarsundet. Efter Medevi så hittar vi nya krafter vilket gör att vi under någon mil får en hejdundrande fart och plockar in någon minut på vår slut tid. På upploppet så letar jag efter mina föräldrar som skulle komma upp och kolla på målgången, dom missade förra året och även detta år missade dom. Vi får väl se om det blir en runda 2018 och om dom lyckas komma i tid då. =)

Efter målgång blir det några lyckliga telefonsamtal innan vi parkerar nere vid kanalen och intar maten vi fått. Sedan blir det en kort sovstund innan vi får sätta oss i bilen och åker hem. Självklart körde vi inte själva! Något ska man ju ha försenade föräldrar till.

Officiell tid blev: 12:14