Då var det hög tid att dra igång kroppen med ännu ett varv runt sjön Viken utanför Töreboda. Detta är andra året jag kör och jag måste säga att det är en fröjd att få komma till Töreboda och cykla.

OK Skogsstärnan är en förening som har erfarenhet av att arrangera detta lopp och gör det med bravur tycker jag. När man anländer till simhallen där parkering/nummerlappsutdelning/omklädningsrum finns så möts man av funktionärer som visar vart man ska parkera. Efter det är det bara att hämta sin nummerlapp och byta om. Att sedan hitta till starten som är på andra sidan av kanalen, japp det stämmer att man likt Vätternrundan kan hamna i en broöppning, är en ganska enkel match då den är snitslad och det hela tiden är en strid ström cyklister på väg till denna plats.

Förra året hade jag ganska dålig koll på rundan och hur man kör ett lopp på ett så effektivt sätt som möjligt, till detta året hade jag lite mer koll och valde redan i startfållan att placera mig ganska nära ett gäng cyklister som jag trodde skulle cykla tillsammans. Mycket riktigt så skulle dom det och jag valde att placera mig bakom dom på väg ut ur Töreboda.

Redan i första stigningen så valde gruppen framför mig att passera ett större gäng av icke sammanhållande cyklister och jag tog direkt rygg för att hinna med. Någon kanske tycker att det är fult att ligga på rulle bakom men jag ville inte såhär tidigt blanda mig in i denna grupp då jag inte kände någon av dom.

Tempot är behagligt och jag känner mig mycket starkare jämfört med förra året, förmodligen till stor del pga min viktnedgång. Efter halva loppet kommer den sista av tre stigningar på rundan som är värda att skriva om, och där tappar jag kedjan när jag går från stor till liten klinga! RIDÅ!

Helvete hinner jag tänka innan jag lyckas tvinga upp kedjan på stora drevet igen och samtidigt ser klungan jag cyklat med försvinna iväg. Nu är det bara att kämpa på uppför backen och försöka hitta rygg igen, detta sker aldrig utan dom försvinner iväg. Efter detta så är det jag och två grabbar till som cyklar tillsammans en kort bit innan den ena stannar i en depå och den andra hittar sin kompis på motorcykel som han väljer att lägga sig bakom för att slippa vind och få någon att ta rygg på. Detta gör mig sjukt förbannad då det verkligen inte är en del av att cykla ett lopp.

Nu är jag själv och får helt sonika bara gnugga på och känner ändå att det går bra. Denna delen av loppet är den lätta delen utan några direkta stigningar. När jag kommer till Vassbacken så ser jag det jag nämnde i början, broöppning! Här står nu hela gänget jag tappade vid mitten av loppet och den fuskande cyklisten. Här får jag stå och stampa i 4-5 minuter innan bommarna öppnar sig och vi kan ge oss iväg. Resten av vägen in mot mål så finns bara en tanke i mitt huvud, jag ska före fuskaren in i mål!

På den långa rakan in i Töreboda så ser jag hans rygg och strax innan svängen in vid Lidl så passerar jag honom! En skön känsla att hinna om och samtidigt slå min tid från förra året med 16 minuter. En extra bonus i mål var en vinst i lotteriet på startnummer!

Nästa år kommer jag garanterat tillbaka till Töreboda!