Första loppet på hemmaplan, och det längsta jag cyklat i ett svep. Kan jag upprepa den goa känslan jag hade efter Viken Runt där jag var väldigt nöjd efter målgång.
Tranrikesrundan som firade 20-års jubileum har jag aldrig kört innan eller ens tittat på. Lyckades övertala Jonas att komma och cykla, även om han skulle köra med Skövde CK så är det alltid roligt att träffas och tjöta lite skit.
Väl på torget så träffar jag Andreas som också ska köra men även Daniel S dyker upp och snackar lite innan start. Den stora skillnaden på detta lopp och Viken Runt är att här är det en master start där alla rullar iväg bakom en bil genom Falköping, i Töreboda så var det startgruppen precis som på Vätternrundan. Tempot var ur min synvinkel mycket högre än vad jag är van vid vilket gjorde att jag fick trampa på ganska ordentligt för att ha en chans att hinna med. Har rygg på Andreas hela vägen upp till Danska Vägen där jag börjar tappa lite, stänger luckan precis när vi kommer ut på Skaravägen men märker direkt att klungan jag har framför mig ökar och jag inte har möjligheten att hänga på. Kanske har jag kapacitet att göra det men vill inte riskera att gå på för hårt och bränna mig helt och missa en ordentlig genomkörare innan Vätternrundan.
Jag trampar på själv och ser hur klungan försvinner mot Gudhem, jag är sedan själv hela vägen fram till Trandansen där en klunga kommer ikapp mig. Sista man i den klungan lägger sig intill mig och säger åt mig att hänga på, det visar sig vara min gamla simmarkompis Daniel G. Sagt och gjort, jag får nu en betydligt enklare resa till Skara än jag hade räknat med. Vi håller ett ganska bra tempo och snittar strax över 30km/h vilket är ett tempo jag inte cyklat i tidigare. Det rullar på bra på småvägarna efter Skara och vi kommer ikapp några cyklister som genast ansluter till vår grupp, vi är nu strax över 10 personer.
Mellan Axvall och Varhem kommer sen nådastöten för mig, efter en förning så går jag längst bak för att dricka och får då en lucka fram till klungan. En lucka som jag aldrig lyckas stänga! Jag är nu än en gång själv och är väl medveten om att det är inte många cyklister kvar bakom mig, jag kommer alltså få cykla resterande del själv.
I Broddetorp så kommer jag fram precis när klungan jag cyklat med sticker iväg efter depåstoppet där. Jag fyller på mina flaskor och tar en bulle och lämnar sedan depån. Resterande del av rundan blir en övning för pannbenet. Att ligga och köra ensam och inte passera cyklister som man gör på Viken Runt är jobbigt och påfrestande. Att ge upp är inget alternativ så det är bara att trampa på. I höjd med ridskolan utanför Falköping så kommer Jonas och möter upp mig efter sin egen målgång, tillsammans tar vi oss genom Falköping och upp till torget.
Känslan nu efter loppet är misslyckande. Det är givetvis inget misslyckande att cykla 10 mil, varav 7 mil ensam, men det är inte den goa känslan jag hade efter Viken Runt. Nu gäller det bara att bryta ihop och komma igen starkare än innan.
Resultat: 103km – 3.54
Be First to Comment